Den mytomspunna gamla fyrön Hållö väster om Smögen går att besöka året runt och ett antal lokala rederier kör turer dit ut.
Nordens Ark arbetar för att rädda och bevara utrotningshotade djur. Anläggningen är öppen varje dag, året runt och har årligen av ungefär hundratusen besökare.
Smögenbryggan är sommartid ett av Sveriges största turistmål med hundratusentals besökare varje och ligger längs södersidan av Smögens gamla fiskehamn.
Bohus-Malmön är en ö som ligger norr om inloppet till Brofjorden och sydväst om inloppet till Åbyfjorden. Här har befolkningen livnärt sig på fisket sedan 1500-talet. Sveriges första och senare även det största stenhuggeriet i Norden, Kullgrens Enka, startades här. Detta kom att prägla samhället avsevärt fram till 1930-talet när denna näringsgren kraftigt föll. Stenhuggeriverksamheten fortsatte i liten omfattning fram till 1977, då den upphörde helt.
En annan sanning eller skröna om Bohus Malmön är de så kallade Pyttarna. Enligt sägnen kom de drivande på ett isflak från Jylland till Bohus Malmön. Detta folkslag var rester av polarfolket. Dessa individer beskrivs som intellektuellt efterblivna och man misstänkte inavel. En del hävdar att denna grupp var en gren av de första invandrande människorna till Norden. En större fiskeolycka ska ha berövat större delen av Pyttarnas manliga befolkning livet och därefter ska Pyttarna ha blandats upp med öns, och senare även Sotenäs och Bohusläns befolkning.
Både äldre året runt boende och sommargäster på Bohus-Malmön kan berätta och namnge personer som var släkt med Pyttarna. Sanning eller skröna, men befolkningen på ön är måna om både Pyttar och sin historia kring dem.
http://www.vastsverige.com/sotenas/d/122044/Bohus-Malmon
Bovallstrand är ett lite mysigt samhälle i norra Sotenäs längst in i Bottnafjorden. Bottnafjorden ramas in av branta berg i söder. Bebyggelsen växte fram på bergens utlöpare då detta inte var värdefull betesmark för markägarnas kreatur. Bryggor och sjöbodar byggdes invid strandlinjen. I slutet av 1800-talet bebyggdes även ängsmarken och strandlinjen fylldes ut med sten till fördel för det torg som sedan byggdes.
Bovallstrand fick ångbåtsförbindelse tidigt pga de lätta farvattnen utanför. Här skeppades både sill och sten. Så småningom förvandlades Bovallstrand till en badort precis som många andra orter i Bohuslän med skillnaden att denna ort satsade mer på att vara till för folk ur arbetarklassen. Här hade nästan vem som helst råd att semestra, var det tänkt.
Mycket av sekelskiftesbebyggelsen finns kvar från 1800-1900-tal. Många fotografier på snickarglädje är tagna härifrån. De allra flesta trappor, stolpar och pelare är givetvis i sten.
Bovallstrand kallas "Buvall" i folkmun, och går man ännnu längre tillbaka i tiden nämns namn som Bouwoltt eller Bouoltstrand, som enligt ortsnamnsforskare kommer av "bosättningen vid stranden". Den äldst bevarade texten från Bovallstrand är från 1500-talet och handlar om den stora sillperioden.
http://www.vastsverige.com/sotenas/b/121303/Bovallstrand
Hunnebostrand är ett genuint fiske- och stenhuggarsamhälle. Orten var under större delen av 1900-talet ett centrum för svensk stenindustri. Här hade många av de större stenindustrierna sitt säte. Man kan se den bohusgranit som beställdes av Hitler. Han planerade använda den för sitt segermonument. Nu vet vi ju hur det gick med den saken, och stenarna användes istället för att bygga badplatsen som i folkmun kallas för kärringbadet.
Svenska Hummerakademien har sitt säte i Hunnebostrand, en ideell förening som tar vara på den gamla kunskapen om hummerns fortplantning, rörelsemönster och utbredning. Man kan via Hummerakademien följa med på hummersafari under ca 4 timmar, dra hummertinor, ha en trevlig båttur och inte minst avnjuta hummersupé i kvällningen.
Även Gammelgårdens område med hembygdsmuseum i ett gammalt soldattorp, väderkvarn, teaterlada och skvaltkvarn är väl värda ett besök. Vandrarhem finns i anslutning på Herrgården liksom ett litet familjehotell strax intill. Ovanför Gammlegården ligger ett av Sveriges 1300 arbetslivsmuseer, Stenhuggarmuseet, skapat direkt i ett gammalt genuint stenbrott.
Kungshamn är centralort i kommunen med ungefär 3000 invånare.
Fisket har alltid varit av stor vikt i Kungshamn. Redan under 1500-talet bosatte sig fiskare vid dåtidens dansk-norska områden, kallat Gravarne, Bekkevik och Fisketången. Samtida med den stora sillperioden under 1700-talet växte fiskelägena och året runt bebyggelse uppstod. Först var fisket enda inkomstkällan, i mitten av 1900-taletfanns över 200 yrkesfiskare här, och man levererade uppåt 10 miljoner kilo fisk/år. Kungshamn finns nämn första gången på ett tidigt 1600-tals sjökort som en ankarplats mellan nutidens Smögen och Kungshamn. 1952 blev Kungshamn centralsamhälle för Sotenäs kommun. Fisket har sakta avtagit och idag finns inte många fiskebåtar kvar, även om fiskeindustrin fortfarande har en betydande plats då några av de största fiskeindustrierna finns kvar, bl.a. ABBA och Domstein Enghav m.fl.
Först under 70-talet byggdes centrala Kungshamn om. Det innebar att man rev gamla sjöbodar, fyllde ut hamnen och byggde större fastigheter där dagens affärer ligger i.
Som centralort innehar Kungshamn bl.a. kommunhuset, högstadieskola och övriga kommunala inrättningar.
Smögens anor som sommarparadis stäcker sig ända tillbaka till 1800-talet och är idag ett av Sveriges största turistorter. Under sommaren besöker hundratusentals solglada turister ön, men under lågsäsongen är vi bara cirka 1500 bofasta. Smögen har länge varit ett kännt tillhåll för framförallt svenska kändisar som uppträtt på de olika hotellen och krogarna genom åren. Många av de äldre bofasta berättar om de som hyrt in sig i deras hus. Det har länge varit vanligt att hyra ut en del av sitt hus till semestrande turister. Under 50- och 60-talet var det vanligt att husen byggdes med en gästlägenhet i bottenvåningen.
Framförallt är Smögen känt för sin ca 600 meter långa träbrygga med diverse butiker, restauranger och caféer. Smögen är ett av västkustens mest populära turistmål, och här kan man besöka en av Sveriges få fiskauktioner.
Precis som många andra små fiskesamhällen har namnet varierat under årens lopp, bl.a. Smygesund, Smöenn och Smöget. Man tror att namnet kommer från "Smyghålet" som är det smala sundet mellan huvudön och ön Kleven som ligger utanför Smögen. Fornsvenska namnet för smyghål är smugha/smuga och tros vara ursprung till namnet.
Här hittar du mer information om Smögen.